Att vara eller inte vara....

Nu ska jag åka in till stan för att jobba! Elis börjar sent och slutar sent. Lilla hjärtat, jag sitter precis och kollar på han. Helt själv har han tagit på sig fel stövvel på fel fot och på andra foten har han satt på kavatskon. Men han är så glad ändå. Han bryr sig inte om ifall han har två olika skor eller om dom sitter på fel fot. Han är ju överlycklig för att han ens fått på sig skorna!! Tänk så lätt det är att vara liten :) Iaf ibland!
Elis har blivit en stor kille. En kille med vilja stark som stål en kille som har kommit i trotsåldern, kastar saker omkring sig och allmänt trotsig. När han inte får som han vill slänger han sig bakåt och blir ledsen. Mycket känslor där må jag säga!!! Men å andra sidan har han faktiskt blivit en väldigt mysig liten klle (har han alltid varit men)... han tycker det är så mysigt att bara vara hemma och mysa med mamma och pappa och det är ju det absoluta bästa som finns!!!

Oj nu drar klockan iväg måste åka till jobbet. Känns skönt att ha ett fast jobb att åka till. Även om man har sina perioder men jag vet att om jag hade suttit hemma hela dagarna hade jag gått åååt.....Även om det kan vara skönt att vara hemma en vecka då och då :)

Kalashoppsaan hejsvejs!!